Publicerad för 1 månad sedan

Hon har gjort sig känd för att pryda det offentliga rummet med gigantiska vaginor och fallos. Hennes konst väcker anstöt, blir övermålad och skapar moralpanik vad hon än gör. Men konstnären Blue Falkholt har gått in i en ny era. Och dumpat feminismen. När hon får fria händer att skapa ett konstverk på restaurang Banger, då är det korv som gäller.

Den två gånger två meter vita duken är upphängd på en vägg i en avskärmad del av eventlokalen Mess. I andra änden sitter Blue Falkholt i stillsam tystnad, tillbakalutad i en fåtölj. Hon tar långsamma bloss på sin vape, vrider huvudet åt olika håll studerar den vita duken. Ibland plockar hon upp telefonen för att lyssna på en låt.

Man brukar ju prata om skrivkramp, finns det något liknande för konstnärer?
– Det finns det absolut. Man blir liksom paralyserad.

Hur tar man sig ur det tillståndet?
– Man måste bara komma vidare. Då är det bra att jobba med saker som det här, eller projektet jag precis gjorde, jag målade ett trapphus på Skatteverket i Göteborg. Sånt som måste bli klart på en viss tid. För då kan man inte tänka så mycket. 
Men så har jag utställningar både i maj och juni, sånt jag ska måla nytt till och det behöver jag verkligen sätta igång med.

Hur är det, målar du även när du inte specifikt har uppdrag?
– Ja. Hela tiden. Jag har en ateljélägenhet med bra ljus och en liten alteljé på annat ställe i stan. Och uppsättning av målarprylar på båda ställena.

Blue Falkholt har rest upp från bästkusten med morgontåget för att under två dagar utsmycka ett nytt konstverk på restaurang Banger i centrala Stockholm. När duken väl börjar fyllas så är det konturerna av en korv som växer fram.

– Det slog mig igår kväll, att det kanske bara ska vara en korv med bröd. Det är ju en korvrestaurang. Jag ville fånga det. Det är lite spännande också. Det är första gången jag målar en korv, säger hon.

Varför är den blå?

– Jag målar just nu bara med blått. Blått, vitt, svart och grått. Kanske lite gul. Det är så just nu. Då slipper jag störas av färger jag inte tycker om.

Utifrån den blå-vit-randiga korven växer linjer fram och fyller långsamt de återstående vita partierna av duken.

– Förut målade jag bara runda ringar. Nu blir det mer raka streck. Det är skönt att förnya sig, gå vidare. Utvecklas, säger Blue.

Varför denna förändring?
– Det har varit en process, under ganska lång tid. Flera månader. Jag har sett saker, känt in saker. Som en lång psykos nästan. Det har inte varit uttalat förut att jag ville sticka ut och ha den uppmärksamheten som jag fick. Men det har ju varit så. Det kan jag se nu.

Det är inte bara det estetiska uttrycket som förändrats hos Blue Falkholt. Det feministiska upproret, som också genomsyrat många av hennes tidiga verk, är inte längre närvarande. Åtminstone inte på samma sätt. 

– Jag har lämnat det bakom mig. Jag tycker inte om feminismen längre. Allt är inte bara männens fel, vi är olika helt enkelt. Och nu har allt gått till överdrift. Barn som växer upp och inte vill vara män längre för att lärare på skolan säger att det är fel.
Men det är svårt att förändras också, som konstnär. För folk förväntar sig en viss sak. Och så dyker man upp och gör något helt annat. 
 

Blue Falkholt är aktuell med ett flertal utställningar: 

• Love x Attraction, Spritmuseum i Stockholm
  oktober, 2023 – X maj, 2024
• Varning för konsten, Statens Konstråd
  19 mars –  27 augusti
• Göteborgs Konstförening. Tillsammans med Cezilia Hjelt Röstberg
  4 maj – 26 maj
• Galleri Svarta Gran, Borlänge
  15 juni – 17 augusti